Spelet som hade sönder en handkontroll

nhl94_003I anslutning till redaktionen på Interface hade vi ett spelrum, med de maskiner som var aktuella 1994. Alla möjliga spel gick varma och en del hyllade vi i tidningen som fantastiska.

Men — detta måste sägas — det var bara ett spel som vi hela tiden återkom till själva, som vi ständigt spelade när vi hade rast. Och det var det oglamorösa NHL ’94 från Electronic Arts (spelades på vår Sega Megadrive). Denna version introducerade B-C-skottet, där man direkt kunde skjuta via passning. Jag har för mig att vi tryckte sönder någon handkontroll via NHL ’94. Så nu vet du det!

”This is the place for everything NHL94.”

Annonser

Vad var 3DO

3DO_Interactive_Multiplayer_logoAv alla format som vi skrev om i Interface (”alla”) så är antagligen 3DO det mest bortglömda idag. Så var det inte när maskinen lanserades i Sverige 1994. Panasonics 3DO var framtiden, den var mest cyberspace av alla formaten — och den laddades med CD-skivor, inte med cartridges. Woooow. Engelska Wikipedia skriver:

Despite a highly promoted launch (including being named Time magazine’s ”1994 Product of the Year”) and a host of cutting-edge technologies, the 3DO’s high price (US$699 at launch),[3] limited third-party developer support, and an over-saturated console market prevented the system from achieving success comparable to competitors Sega and Nintendo. Since its discontinuation in late 1996, the 3DO has been frequently derided by video game historians.

Läs mer om 3DO på wikipedia. Läs även topp-40 3DO-games ever!

Henrik Arnstad

IMG_1188Åren 1993-1994 var jag redaktionssekreterare på Interface. När jag anställdes fördubblades därmed den anställda redaktionen, som tidigare enbart bestått av chefredaktören Björn. Efteråt kan arbetet med tidningen kallas för ”kreativt kaos”, men då när det hände var det bara kaos.

Vi visste aldrig när en spelrecension kunde dyka upp, om nästa nummer skulle komma ut (gjorde det inte det döptes nästkommande nummer om till ”dubbelnummer” för att kompensera eventuella prenumeranter). Vi glömde alltid allting och chefredaktören Björn dök upp sporadiskt på jobbet, oftast med tvätt (han hade ingen tvättmaskin hemma).

Men vi hade hängivna läsare som gillade oss. Vi var underdogs inom speljournalistiken. Och vårdade ömt vår credd, som överglänste ”de andra” (typ Datormagazin). ”Vi får aldrig snöa in”, sa Björn. Och det gjorde vi inte. En dag fick vi plötsligt sparken allihop och bolaget försattes i konkurs. Those were the days!

[du hittar mia mitt företag på tricorder.se]

”Detta är inget spel, det är ett bildband!”

1snesRecensionscitat:

Björn (om Sunset Riders, Megadrive): ”Detta är inget spel, det är ett bildband! Med plingsignal! Som min morbror har plåtat på sin charterresa till helvetet!”

Zluggo (om King Arthur’s World, SNES): ”Jaha, så var det dags igen. Farliga män på farlig plats för otäcka saker, och riket är återigen hotat – är det nånsin ohotat?”

Anna (om Robocop 3, Megadrive): ”Fult som stryk är spelet, på ett lite neobrutalt sätt, så det kanske finns någon tanke och inte bara ren klantighet bakom det.”

Från beardednerd.se.

Hur allt började

interface-väggHär är bilden som är alltings upprinnelse. För några veckor sedan nåddes jag av uppgiften att Henrik Arnstad har en bakgrund som redaktionschef på Interface. Jag vände mig om, plåtade väggen bakom mig och skickade resultatet till Henrik. Han föll i tårar. (Eller sa åtminstone det på Twitter.)

I ramarna syns tre av de sista utgåvorna av tidningen. Daniel Goldberg hade nyligen köpt dem av Martin Lindell (nu anställd på DICE) och nu pryder de vårt frilanskontor intill en gammal Vectrex, som faktiskt fungerar.

Egentligen bad inte Henrik mig skriva om hans gråt, utan presentera mig själv. Så: Linus. Journalist. Stockholm. Skrev tillsammans med Daniel boken Minecraft: Block, pixlar och att göra sig en hacka.

/Linus